Men allra först …
En stor kram till Lasseivomma ! Vilket jobb du gjort för att tillfredsställa mina nycker. I tre avsnitt visar han hur han gräver sig in genom snön till sin jordkällare. Väl inne tänder han en massa värmeljus och skapar riktigt mysiga foton. Ta en titt på hans inlägg.
Kvasthilda visar jordkällaren vid stugan i Härjedalen och berättar om hur man använde källaren förr.
Anni visar den fulaste jordkällaren – hennes egna ord. Hasse A uppe i Norge beklagar att han har inget foto att bidra med, norrmännen använder bara kylskåp numera.

Veckans tema är Vattentorn – de brukar ni väl fotografera?

Jag har valt Norrköpings gamla, men inte äldsta vattentorn, som ligger nära Norrköpings centrum. Vattentornet är byggt mellan åren 1904 och 1907. På tornet finns det en suddig text som lyder ”Jacob von Leesens frikostighet grundlade Norrköpings vattenledning.”

Tornet är 45 meter och 13 våningar högt. Det är ritat av arkitekt Werner Northun, samma arkitekt som har ritat Grand Hotel i Norrköping och det sedan 1964 rivna Kneippkuranstalten. Vattentornet togs ur drift 1980, när Norrköpings nya vattentorn i Kättsätter, blev klart.

Mellan åren 1999 och 2001 byggde HSB om vattentornet till studentbostäder. Det var deras första egna byggprojekt. Resultatet blev 62 lägenheter reserverade för studenter vid Linköpings universitet Campus Norrköping. En pub är även inrymd i bottenvåningen. Ett trapphus med hissar ligger i mitten av tornet och lägenheterna ligger som tårtbitar runt om. Varje lägenhet  har egen dusch och minikök, här kan man verkligen tala om compact living.  Storlekar från 17 – 40 kvm och med hyror på 4-5000:- som inkluderar el och kabel-TV. På våningsplanen strax under den bågformade dekorationen ligger tvättstugor och andra servicelokaler.

Utsikten uppe från tornet är magnifik, nedanstående foton är från 2002, inscannade från papperskopior. Tagna med en analog kompaktkamera. Klicka upp bilderna för att se lite bättre.

Nedanför ligger Idrottsparken. Mycket har förändrats här, idrottsparken är helt ombyggd med nya byggnader och läktare. Bakom idrottsparkens högre hörn syns en träddunge, där finns nu ett antal flervåningshus med stora inglasade altaner. I horisonten syns flygplatsen och längst bort till höger i horisonten bor jag, ca 3,5 km ut från stans centrum.

Vy mot norr, innerstan nere till vänster, Bråviken och Kolmårdsbranten längst bak i horisonten.

Västerut, sjön Glan syns i horisonten. Nedanför ligger Lennings sjukhem.

Lite mer mot sydväst, vid pilen ligger Norrköpings äldsta vattenreservoar, Vattenborgen (ca 1 cm nedanför pilspetsen). Den används numera för olika musik- och teaterarrangemang sommartid.

 Veckans utmaning
Vilka vattentorn har du i arkivet som du kan visa oss andra ? Berätta gärna vad vi ser och ev historik om du känner till något.  Det är helt OK med arkivbilder och inscannade foton, bara de är dina egna eller familjens.
Skriv in din länk i kommentarsfältet – om din kommentar inte syns har den hamnat i spam-kön. Oroa dig inte, jag loggar in och kollar varje kväll.

Förra veckans tema – Slottsruin - var kanske inte så enkelt – men några pärlor droppade det in. Allra mest engagerad blev nog Anni över Château Gaillard, Rikard Lejonhjärtas paradbygge – en fantasieggande läsning blev det. Lasseivomma fick en underbar vinterutflykt till Stjärnorps slottsruin, solen sken från en knallblå himmel. Margareta i sin tur visade resterna av det som troligtvis gett Södertälje sitt namn – Telgehus. Ladyinblue visade fler bilder från Bristol castle, vilket jag hade hoppats på. Hasse A’s kommentar missförstod jag – såg först nu att han gjort ett jättefint inlägg om Borgholms slottsruin. Och allra sist spurtade Gunsside in med en intressant berättelse om Slottsfjellet i Tönsberg.
Tack allihop!

Veckans tema blir betydligt mer jordnära – en jordkällare

Att lagra sin mat i jordkällare är en uråldrig metod. De flesta jordkällarna byggdes i samband med det laga skiftet med början 1827-talet. (Läs mer i wikipedia.)
Även på mitt barndomshem hade vi en jordkällare, men jag har ingen bra bild därifrån.
De äldsta källarna byggdes i sten eller trä. På 1920-talet började man att gjuta dem i betong, och nu kan man köpa helt färdiga källare i betong, glasfiberpolyester eller plåt.

Norsholm Östergötland

Sätten att bygga jordkällaren varierar över hela landet, beroende på  tillgången på byggnadsmaterial och traditioner på platsen. Källare med kilade stenvalv var vanligast, och började byggas redan på medeltiden.  En form av stockar kläddes med stora byggstenar. Dessa kilades sedan fast med s.k. låsestenar. Stockarna togs bort när muren var klar. Källaren tätades med kalkbruk och mossa, isolerades med näver och täcktes med jord. Ovanpå jordkällaren växte olika fetbladsväxter och gräs.

Mittjasvallens fäbod, Hälsingland

Jordkällaren placerades lämpligast så att ingångsdörren vände mot norr eller öster. Solens värme stör då källartemperaturen minst.  Det yttre förrummet, svalen har ett gjutet golv, medan den inre själva jordkällaren har ett golv av makadam, tegel eller hårdtrampad jord. Till inredningen används rötbeständigt, obehandlat trä, till exempel lärk eller ek. Bingar för rotfruktsförvaring ska vara glest byggda så att luften kan cirkulera i dem. Varje sommar tvättas källaren ordentligt med såpa eller liknande. Tak och väggar borstas och får torka genom att källaren vädras under några soliga sommardagar.

Gammelkroppa, Värmland

Jordkällarens höga luftfuktighet och låga temperatur över fryspunkten gör det mycket gynnsamt att lagra rotfrukter i jordkällaren. Vi hade potatis och andra rotfrukter i källaren under vintern, men även vinteräpplen insvepta i tidningspapper vill jag minnas. På sommaren förvarades mjölk och andra färskvaror där. I jordkällarens svale (förrummet)  är det inte så fuktigt, eftersom golvet är gjutet i betong. Det är den bästa platsen att förvara lök, sylt och saft på. Även vinflaskor, dahliaknölar, dammens näckrosor och andra saker som ska förvaras frostfritt, passar bra att ligga där.

Sidovägg byggd av slaggsten Gammelkroppa

 Veckans utmaning
Vilka jordkällare har du i arkivet som du kan visa oss andra ? Den här gången blir det inte så omfattande historiska beskrivningar – om nu inte platsen där jordkällaren finns har en intressant historia. Skriv in din länk i kommentarsfältet – om din kommentar inte syns har den hamnat i spam-kön. Oroa dig inte, jag loggar in och kollar varje kväll.

Vi ses

Tack allihop för förra veckans alla olika inslag – det är verkligen intressant att se olika spännande byggnader runt omkring i Sverige och Norge.

Den envisa vintern gör att jag inte kan ta mig runt och fota underlag till nya utmaningar, utan jag håller mig till gamla arkivbilder.

Veckans utmaning – Slottsruin
Denna vecka vill jag visa er en slottsruin – där jag som barn har lekt – Raseborgs slott i sydvästra Finland. Samtidigt kan ni se det som både en historielektion och ett turisttips.

Inscannat från diabild – taget 1982

Historisk bakgrund
Raseborgs slott grundades år 1375 och övergavs redan på 1550-talet i samband med att Helsingfors grundades. Borgen var  under tidig medeltid ett administrativt centrum för västra Nyland och slottsherren regerade över hela det dåvarande Rase­borgs län. På den tiden var denna del av Finland en del av Sverige.

I arkiven kan man hitta källor om borgens första herre Tord Röriksson Bonde (ca 1375–1403), som år 1378 undertecknat ett brev i Raseborgs slott. Till borgens förvaltningsområde hörde även han­deln på Finska viken samt gentemot Tallinn.

En annan slottsherre på Raseborg var Karl Knutsson Bonde, som regerade åren 1442-1448 och 1465-1467. Före dessa år, mellan dem samt efteråt regerade han som Sveriges kung. Som efter­följare till Bonde valdes Lars Axelsson Tott för åren 1468-1483, han var även inflytelserik på riksnivå. Under hans tid byggdes det runda tornet på borgen som ännu står kvar idag samt förborgar på sydväs­tra och västra sidan.

 Flygfoto lånat från Raseborgs hemsida

Borgens byggnadshistoria delas i tre delar. Bo Jons­son (Grip) (1375-) lät bygga muren runt huvudbor­gen på dess västra och södra sida, även murens norra torn hör till detta äldsta byggnadsskede. Under Karl Knutsson (Bonde) (1442-1467) byggdes det mycket både på borgen och i omgivningen. Den västra delen av borgen samt den södra förborgen härstam­mar båda från den tiden. Det tredje byggnadsskedet genomfördes under Lars Axelsson Totts tid på bor­gen.Under början av 1500-talet bytte borgen ägare i snabb takt. År 1523 tog Gustav Vasas representanter borgen i besittning, först Nils Grabbe 1523–1528 och efter honom Erik Fleming 1528–1540. År 1540 blev Hans Jönsson, som var svenska kung­ens fogde, den sista medeltida slottsherren som re­gerade över Raseborgs län.

På 1540-talet förstärktes och reparerades borgen, men redan under 1550-talet övergavs den slutli­gen, då Helsingfors kungsgård grundades.

Jag har inte besökt slottet sen 1982 och på de bilder man kan hitta på internet visar att mycket har hänt sen dess. Numera spelas sommarteater intill borgen och området används för allehanda aktiviteter. Läs mer på Raseborgs slotts hemsida

Veckans utmaning
Vilken slottsruin kan du visa oss andra och då menar jag en ruin. Många slott har ju restaurerats och används för olika arrangemang. Berätta gärna vad det är vi ser. Skriv in din länk i kommentarsfältet – om din kommentar inte syns har den hamnat i spam-kön. Oroa dig inte, jag loggar in och kollar varje kväll.

Tack mina trogna vänner som följer med på mina vandringar bland hus av olika slag. Vi blir nog fler så småningom, så häng kvar.

Denna vecka tittar vi på lite modernare, men inte ultramoderna byggnader, där fasaden till stor del utgörs av glas. Riktigt moderna hus består ju mest av glas, stål och betong, men det jag valt är lite mjukare i sin framtoning, men ändå stram.

Stifts och landsbiblioteket i Linköping.
Den 20 september 1996 totalförstördes biblioteket i en våldsam brand, som  i det närmaste totalförstörde byggnaden.
Huvuddelen av folkbiblioteksavdelningen öppna bokbestånd (ca 150 000 böcker) förstördes i branden. Av stiftsbibliotekets samlingar förintades den öppna delen av den lokalhistoriska samlingen av östgötaböcker (6000 volymer) och ca 4000 referensböcker, porträttmålningar, den utställda delen av mynt -och medaljsamlingen samt kataloger och referensverktyg till samlingarna. Däremot klarade sig allt som förvarades i källarmagasin och arkiv, däribland stiftsbibliotekets samlingar av böcker och handskrifter. Drygt tre år efter branden invigdes ett nytt bibliotek den 16 mars 2000. Läs mer om Stiftsbiblioteket, ett intressant länsbibliotek

Huvudentrén.

Veckans utmaning:
Hitta och visa upp en glasfasad, berätta gärna vad det är vi ser. Skriv in din länk i kommentarsfältet – om din kommentar inte syns har den hamnat i spam-kön. Oroa dig inte, jag loggar in och kollar varje kväll.

Även denna vecka har några nya deltagare hittat hit – säger ett kollektivt välkommen hit. Det verkar bli riktigt kul och lärorikt det här för oss alla.

Veckans tema: Dekorerad fasad
Denna vecka tittar vi på hus som har dekorationer / utsmyckningar på fasaden. När jag satt och planerade olika teman hittade jag dessa två foton, tagna för några år sedan då jag var helt ovetande och okunnig om bloggar och fotoutmaningar. Två sk snapshots medan vi väntade på något – vet inte vad idag.

Bilderna är från Ateneum, Finlands nationalgalleri i Helsingfors. Fasaden är dekorerad med skulpturer och reliefer som innehåller mycket symbolik. Ovanför huvudingången, på andra våningen, finns byster föreställande tre av antikens kända konstnärer; Bramante, Rafael och Fidias, här ser vi bara skymten av dem.
Ovanför dem, på tredje våningen, finns fyra kvinnofigurer, kariatyder*), som håller uppe frontonen**). De symboliserar de fyra klassiska konstarterna arkitektur, bildkonst, skulptur och musik. Fasadens höjdpunkt är frontonen, där Konstens gudinna välsignar olika verk från olika konstarter (syns inte alls på mina foton). Dessa skulpturer och reliefer är gjorda av Carl Sjöstrand.

Ordförklaringar:
*) Kariatyder är stöttepelare som utformats som kvinnofigurer.
**) Fronton i klassicerande arkitektur är en låg triangulär gavel över en portik***), en dörr eller ett fönster.
***) Portik, av latinets porticus, av porta ’port’, ’ingång’, är en kolonn- eller pelarburen taktäckt förhall framför ingången till en byggnad, till exempel en kyrka.

Under frontonen finns det skrivet i gyllene bokstäver Concordia res parvae crescunt (I samklang växer små saker). Meningen antas referera till den långa kamp konstnärskretsar i Finland förde för att få konstakademin byggd. Huset är ritad av arkitekt Theodor Höijer och färdigställdes 1887.
Denna bild har jag lånat från webshots. Titta på fler bilder från Ateneum med hjälp av denna sökning.

Veckans utmaning:
Hitta och visa upp en dekorerad husfasad, berätta gärna vad det är vi ser. Det behöver inte alls vara något så här pampigt, utan det kan till och med vara en fasad som klottrats med grafitti.
Skriv in din länk i kommentarsfältet – om din kommentar inte syns har den hamnat i spam-kön. Oroa dig inte, jag loggar in och kollar varje kväll.

Allra först ett stort tack för alla intressanta bidrag förra veckan, många fina bilder, historier och länkar.  Vad lärorikt det här blir för oss alla.

Veckans tema – Landmärken
Den här veckan vänder jag blicken mot byggnader/hus som fungerar som landmärken. Med ett landmärke menar jag något man ser på långt håll när man närmar sig en ort eller plats. De behöver inte vara så tydliga som mina tre här, utan det kan vara grannens gamla lada du ser när du kommer över åkrarna på väg hem till föräldrarna exempelvis.

Jag startar i Helsingfors på 1800-talet, med Storkyrkan, ritad av arkitekten Carl Ludvig Engel.
Den invigdes officiellt 1852 och fick då namnet Nikolajkyrkan efter tsar Nikolaj I av Ryssland och S:t Nikolaus. När Finland blev självständigt 1917 byttes det ryska namnet till Storkyrkan, men i vardagligt tal säger man också Senatskyrkan idag. Kyrkan ser man på långt håll när man närmar sig sjövägen in till Helsingfors. Det här fotot är uruselt, men jag hittade inte det jag egentligen ville visa.

Läs mer om Storkyrkan i wikipedia

Jag lämnar Helsingfors sjövägen och närmar jag mig Sverige. Mitt andra landmärke är ett verkligt landmärke, men också ett sjömärke från början av 1900-talet, Albert Engströms ateljé i Grisslehamn. Albert Engström har själv ritat huset med hjälp av sin elev Carl Hagsten och det var klart 1906.

Läs mer om Albert Engström i wikipedia

Jag fortsätter resan och kommer ner till Malmö, där hittar jag det tidiga 2000-talets mest omtalade landmärken – Turning torso. Torso började byggas sommaren 2001 och invigdes den 27 augusti 2005. Byggnadsentreprenör var NCC och arkitekt Santiago Calatrava. Formen symboliserar en vriden människokropp. Varje våningsplan består av en kvadratisk form med tillägg av en triangel mot ena sidan.

Läs mer om Turning torso  i wikipedia

Veckans utmaning är således:
Vilket/vilka landmärken vill du berätta om ? Det kan vara ett enda, det kan vara fler. Vad betyder det för dig ? Skriv in din länk i kommentarsformuläret.

Vi ses !

Jag hänger mig kvar i vår gamla nordiska kultur, denna vecka bland äldre hus med timrade husknutar. Avsikten med denna blogg är också att sprida lite kunskap, inte enbart njuta av vackra foton.

På Korsmalm, mitt barndomshem fanns flera mindre byggnader med timrade knutar. Jag har ett minne av att på en av dessa knutar och relativt lågt hade en fågel byggt sitt bo. Jag minns hur jag kunde klättra upp och titta in i boet. Nog om detta. Just nu har jag inget foto tillgängligt, men det finns säkert i de osorterade lådorna. Jag väljer istället tre andra husknutar från olika ställen i Sverige.

En timrad husknut på Iljas utanför Edsbyn, en av förrådsbyggnaderna, byggd trol. på mitten av 1800-talet.

Ornäsloftet, Borlänge

I Borlänge kommun finns Sveriges mest igenkända timmerbyggnad. Ornäsloftet, Ornässtugan i dagligt tal, står kvar på sin ursprungliga plats. Huset har en mängd spännande detaljer, som du kan läs mer om här: Läs mer om Ornäsloftet
Knuthuvudet är av sexkantig typ som framförallt användes under den senmedeltida perioden från 1400-talets sista årtionden fram till 1500-talets slut. Mellan timmerstockarna finns en urskålning som hade som funktion att täta stockvarven mot väta.

En av byggnaderna vid Häradshammar bygdegård, Vikbolandet

Fakta:

Detta är inledningstexten i wikipedia om timrade husknutar:

”Timring eller knuttimring är en äldre träbyggnadsteknik som i Norden är känd sedan 1100-talet. Tekniken har fått sitt namn av att man sammanfogar de stockar som bildar väggen i hörnen genom uthuggna hak, knutar. En timmerstomme består av timmerstockar som läggs horisontalt och staplas på varandra. Stockändarna förses med urtag och lägges i kryss så att de ligger i samma nivå i två parallella väggar, medan stockarna i de två mellanliggande väggarna ligger en halv stockhöjd högre. Fram till 1800-talets mitt var detta den vanligaste byggnadstekniken i stora delar av Sverige, både i städerna och på landsbygden. En förutsättning för knuttimring är god tillgång på barrträvirke, främst tall. I stora delar av södra Sverige, där det funnits tillgång till ek, har i stället skiftesverk varit den dominerande tekniken.”
Läs hela avsnittet - jag tycker det var mycket lärorikt.

Veckans utmaning
Vilka hus med timrade knutar har du på lager? Jag vet att det finns åtskilliga vackra hus med timrade knutar runt om i landet. Många foton har jag redan sett i andra utmaningar – återanvänd dem gärna, men berätta lite mer om platsen där husen finns.
Skriv in din länk i kommentarsformuläret.

I denna utmaning, som kommer att ha dokumentära inslag, fokuserar vi på hus i någon form. En utmaning där även äldre foton som scannats in är välkomna. Men självklart skall fotona var dina egna eller familjens om de är gamla.

Veckans utmaning
Vi börjar från början – med Barndomshemmet. Hur kan du idag visa ditt barndomshem, vad kommer du ihåg ? Visa och berätta.

Mitt barndomshem Korsmalm i södra Finland

Toppbilden på bloggen visar hela mitt barndomshem nån gång på 1940-talet. Huvudbyggnaden var byggd 1800, ligger i en vägkorsning där dåtidens landsvägar möttes.

Som du kan se på kartan låg gården i södra Finland och heter Korsmalm. Gården fungerade som skjutsställe och gästgiveri. Där bytte man häst, åt och vilade ut en natt. Till höger höll man ting i salen, den del som syns bakom bilen nedan. Framför huset hölls även någon form av marknad har man berättat. Jag har fått överta massvis av gamla bilder från mina avlidna fastrar och det skall bli spännande att hitta alla gamla foton från tiden innan jag föddes.

	Bild 1 Detta gamla foton föreställer pappa med mig i famnen, farmor och vår hund Rex. En mycket plikttrogen barnvakt under mina första år. Det bör vara taget under mitt första levnadsår. Det fanns fortfarande djur på gården.
	Bild 2 Sommaren 1954, pappa har köpt en bil. En Renault vars dörrar öppnas tvärtemot vad vi är vana idag. Notera den inpackade barnvagnen på taket. Mamma håller lillasyster i famnen och jag står med fingrarna i munen som vanligt. Vi är antagligen på väg till mormor, eller så var det när vi flyttade därifrån. Djur och maskiner var sålda sedan länge.

Klicka upp bilderna för att se dem bättre.

Mitt eget och ett av de sista fotona från Korsmalm, taget omkring 1980. Tingsdelen av huset hade redan delvis rivits, snart skulle den här delen också jämnas med marken. Fönstren på gaveln hörde till mitt lekrum (vänster), köket i mitten och till höger skafferiet. En konstig placering, det var ju i söder…

Nu har naturen tagit över alltihop. Vid mitt senaste besök tog jag med mig en sten från stenpartiet, kullen i bildens framkant.
Det var en glimt från mitt barndomshem.

Hur ser ditt barndomshem ut ?
Du har hela veckans på dig att rota i arkiven eller på något annat sätt illustrera ditt barndomshem. Vad minns du, hur såg det ut.
Skriv in din länk i kommentarsfältet.

Nu är det dags att börja på ny kula – den 17 janauri får du veta det första temat !
Denna fotoutmaning kommer att fokusera på hus i olika former – stora som små – nära och på håll – gammalt och nytt – vackert och fult. Du får gärna lägga in loggan om du vill.

Varje söndagskväll kl 20.00 publiceras kommande veckas tema. När veckan gått avser jag att under lördagen välja en favorit bland deltagarna. Ibland blir det kanske en liten tävling också, vi får se.

Bloggens vinjettbild visar mitt barndomshem, långt innan jag föddes. Fotot är taget nån gång på 1940-talet och är inscannat nu.  Den här gården har en intressant historia, men den kommer jag att berätta senare.