#7 Jordkällare
Förra veckans tema – Slottsruin - var kanske inte så enkelt – men några pärlor droppade det in. Allra mest engagerad blev nog Anni över Château Gaillard, Rikard Lejonhjärtas paradbygge – en fantasieggande läsning blev det. Lasseivomma fick en underbar vinterutflykt till Stjärnorps slottsruin, solen sken från en knallblå himmel. Margareta i sin tur visade resterna av det som troligtvis gett Södertälje sitt namn – Telgehus. Ladyinblue visade fler bilder från Bristol castle, vilket jag hade hoppats på. Hasse A’s kommentar missförstod jag – såg först nu att han gjort ett jättefint inlägg om Borgholms slottsruin. Och allra sist spurtade Gunsside in med en intressant berättelse om Slottsfjellet i Tönsberg.
Tack allihop!
Veckans tema blir betydligt mer jordnära – en jordkällare
Att lagra sin mat i jordkällare är en uråldrig metod. De flesta jordkällarna byggdes i samband med det laga skiftet med början 1827-talet. (Läs mer i wikipedia.)
Även på mitt barndomshem hade vi en jordkällare, men jag har ingen bra bild därifrån.
De äldsta källarna byggdes i sten eller trä. På 1920-talet började man att gjuta dem i betong, och nu kan man köpa helt färdiga källare i betong, glasfiberpolyester eller plåt.
Sätten att bygga jordkällaren varierar över hela landet, beroende på tillgången på byggnadsmaterial och traditioner på platsen. Källare med kilade stenvalv var vanligast, och började byggas redan på medeltiden. En form av stockar kläddes med stora byggstenar. Dessa kilades sedan fast med s.k. låsestenar. Stockarna togs bort när muren var klar. Källaren tätades med kalkbruk och mossa, isolerades med näver och täcktes med jord. Ovanpå jordkällaren växte olika fetbladsväxter och gräs.
Jordkällaren placerades lämpligast så att ingångsdörren vände mot norr eller öster. Solens värme stör då källartemperaturen minst. Det yttre förrummet, svalen har ett gjutet golv, medan den inre själva jordkällaren har ett golv av makadam, tegel eller hårdtrampad jord. Till inredningen används rötbeständigt, obehandlat trä, till exempel lärk eller ek. Bingar för rotfruktsförvaring ska vara glest byggda så att luften kan cirkulera i dem. Varje sommar tvättas källaren ordentligt med såpa eller liknande. Tak och väggar borstas och får torka genom att källaren vädras under några soliga sommardagar.
Jordkällarens höga luftfuktighet och låga temperatur över fryspunkten gör det mycket gynnsamt att lagra rotfrukter i jordkällaren. Vi hade potatis och andra rotfrukter i källaren under vintern, men även vinteräpplen insvepta i tidningspapper vill jag minnas. På sommaren förvarades mjölk och andra färskvaror där. I jordkällarens svale (förrummet) är det inte så fuktigt, eftersom golvet är gjutet i betong. Det är den bästa platsen att förvara lök, sylt och saft på. Även vinflaskor, dahliaknölar, dammens näckrosor och andra saker som ska förvaras frostfritt, passar bra att ligga där.
Veckans utmaning
Vilka jordkällare har du i arkivet som du kan visa oss andra ? Den här gången blir det inte så omfattande historiska beskrivningar – om nu inte platsen där jordkällaren finns har en intressant historia. Skriv in din länk i kommentarsfältet – om din kommentar inte syns har den hamnat i spam-kön. Oroa dig inte, jag loggar in och kollar varje kväll.
Vi ses





28 februari, 2010 at 20:18
En väldigt bra historik och användningsbeskrivning Hedwig.
Jag har börjat resan mot min källares inre, följ med på resan.
28 februari, 2010 at 22:59
Du får ta bort min förra länk, Hedwig. Blev fel i länken!
Jag har en bild av vår jordkällaren i Härjedalen….
1 mars, 2010 at 00:25
Morrn.
Här där jag bor är det snart en meter med snö, här i jordbruksbyggden så använder folk inte jordkällare, dom försvann när man fick ström och
Electrolux kom in i bilden….
Så detta är mitt enda bidrag denna veckan…..
Ha de bra.
Hasse A
2 mars, 2010 at 20:52
tusen tack . va glad jag blev
nyfiken som man är 
Detta var väldiga fina bilder och teman du har här ser jag jag kollade runt lite .. självklart
kram
3 mars, 2010 at 11:41
Nu har jag släppt del 2 efter ett hårt arbete, Välkommen till min jordkällare.
3 mars, 2010 at 22:23
Det var minsann en stor lättnad att slippa bli så engagerad den här veckan – har jag det fulaste bidraget?